EU:s utsläppshandel är världens första större handelssystem för växthusgaser, varav handeln med utsläppsrätter för koldioxid omfattar omkring 13 000 anläggningar inom industri och energiproduktion. Detta motsvarar cirka 40 procent av unionens totala koldioxidutsläpp. En utsläppsrätt, som inom EU:s handelssystem kallas EUA, innebär rätten att släppa ut ett ton koldioxid I atmosfären.

På EU-nivå tas en rad initiativ för att utveckla utsläppshandeln så att fler länder, samhällssektorer och växthusgaser ska kunna omfattas. Handeln med utsläppsrätter regleras genom ett särskilt direktiv och omfattar idag alla EU:s medlemsländer. Handelssystemet syftar till att på ett kostnadseffektivt sätt minska utsläppen av koldioxid från energiintensiv industri och energiproduktion i Europa.

För att kunna nå unionens mål om 20 procent lägre utsläpp av växthusgaser till år 2020, är handelssystemet med utsläppsrätter ett av de viktigaste styrmedlen. Den första fasen I handeln med utsläppsrätter löpte under perioden 2005–2007.

Den 1 januari 2008 inleddes en andra handelsperiod som löper parallelt med Kyotoprotokollets första åtagandeperiod t om 2012, där det nu är ett ökat antal anläggningar medräknade. Flygsektorn kommer att omfattas av handelssystemet år 2012, krav finns dock på att flygbranschen ska övervaka sina utsläpp redan från år 2010.

Handel med utsläppsrätter har potential att leda till kraftigt minskade utsläpp. Exakt vilka utsläppsminskningar EU:s handelssystem kommer att ge bestäms i grunden av de tak som sätts för de totala utsläppen inom unionen. EU-kommissionens riktlinjer för nuvarande handels period innebär en mer restriktiv tilldelning av utsläppsrätter jämfört med föregående handelsperiod. Detta eftersom det bedömts som nödvändigt för att unionen ska kunna upfylla sina åtaganden enligt Kyotoprotokollet.